Fertilitetens Lesjöfors

Om avfolkning och alternativkostnader

Debatten om födelsetalen är ofta dyster. Förutom att framtidsscenarierna ofta framställs som mörka tänks också skälen till varför folk inte skaffar barn vara deppiga: kan det handla om bristande framtidstro, om det hotfulla omvärldsläget, om brist på pengar, partner eller hälsa?

Det finns ett alternativt angreppssätt, som jag tror har minst lika mycket med saken att göra. Kanske föder folk inte barn för att alternativen helt enkelt blivit för roliga?

Välståndsökningarna över tid är exempellösa. Det gör att det finns större utrymme till ren nöjeskonsumtion - människor lägger en högre andel av sin inkomst på rekreation. Parallellt med det har utbudet av nöjen exploderat. Det finns oändligt mycket mer än tidigare att göra med sin tid, och många av de sakerna är begränsat möjliga att kombinera med ett långvarigt, närvarande och kontinuerligt ansvar för barn.

Ungefär hälften av respondenterna som inte skaffat barn i SOM-institutets mätning förklarar det med att de hellre vill fokusera på annat i livet. Det är nog omöjligt att ringa in om den inställningen ändrats över tid, men nog har alternativa sätt att använda sin tid exploderat. På 1980-talet hade en genomsnittlig amerikansk mataffär runt 15 000 varor. I dag kan motsvarande butik ha över 50 000. Det är en bild av hur utbudet förändrats, som inte bara gäller livsmedel utan många fler varor och tjänster. Fritiden har förändrats väsentligt, på en lång rad områden.

(AI-genererade diagram)

Kanske finns det en parallell till en annan stadig utveckling de senaste decennierna: urbaniseringen och avfolkningen av många kommuner i Sverige. Vi kan ta Lesjöfors som exempel. 1970 arbetade 915 personer vid fabriken i Lesjöfors, idag cirka 40. Följaktligen har antalet invånare minskat från omkring 2000 på 1960-talet till 500 idag. Förr fanns ett livaktigt idrotts- och nöjesliv på orten: Folkets park, Folkets hus, idrottsföreningar, konditorier och butiker, men underlaget för det finns inte kvar. Omflyttningen i Sverige handlar dock inte bara om industrins rationalisering. Människor har inte bara flyttat ifrån - utan också till något, det vill säga till större städer, universitetsorter och pendlingsnära kommuner. De vill vara där utbudet är större, både när det gäller jobb, utbildning, sociala möjligheter och nöjen. Lesjöfors har förstås alltid haft ett mindre utbud än exempelvis närliggande Karlstad - en större stad som vuxit under samma tid som Lesjöfors minskat - men 1970 var skillnaden mellan de två orterna mindre än idag. Livet var mer sig likt, oavsett plats. Idag finns ett utbud av aktiviteter som bara kan upprätthållas där befolkningsunderlaget är stort.

Människor dras till det utbudet, rent fysiskt. Det vore konstigt om det ökade fritidsutbudet inte också påverkade familjeekvationen. Att få barn har nämligen dramatiska konsekvenser för människors fritid:

Skillnaderna mellan könen är antagligen något mindre i Sverige - bilden bygger på japanska data - men oavsett är det stora förändringar det handlar om. Ett barns födelse innebär mindre betalt arbete, mer obetalt hushållsarbete och mindre fritid - under en lång rad av år. Om fritiden blivit mer värd i människors ögon minskar det rimligen benägenheten att välja barn.

Majoriteten av svenska kommuner har tappat i befolkning sedan 1970-talet. Mycket få av dem har lyckats vända utvecklingen, trots stort fokus på frågan. Antagligen eftersom det (politiskt) är svårt att påverka att skillnaden mellan att leva i Lesjöfors och Karlstad har vuxit över tid.

På samma sätt tror jag att skillnaden mellan att ha och inte ha barn har ökat. Jag är inte säker på att den är lika svår att rå på som urbaniseringen, men det kommer att kräva nya sätt att tänka.